Bortåt skogen

Idag så åker jag till min killkompis landställe.

Vi ska dit ett ganska stort gäng, jag han och två till åker idag sen så kommer resten av packet imorgon och på fredag! 

Det ska bli så sjukt skönt att komma iväg från all skit. Bort med människor som inte känner mig tillräckligt bra men som jag ändå vet skulle vara där för mig om något hände. Ja iaf av dom jag känner. Det ska även med några som jag bara hälsat på lite snabbt men dom verkar oerhört trevliga.

P ska med också.. han är fin. Men jag har inte berättat för honom än.
Berättat att jag blev gravid och gjorde en motvillig abort utan att prata med honom.
Jag känner mig som en riktig jävla fitta.
Men kanske pratar jag med honom under resan… eller inte. Jag vet inte.
Svårt.

Det ska hur som bli så galet mysigt och jag ser verkligen fram emot att bara vara där ute på landet och dricka rom och öl. 

//Cuppisen

Vi

Jag tänker sluta anstränga mig.

Borde ju ha lärt mig vid det här laget att vad det än gäller, vilken situation det än är, så betyder inte mina ansträngningar och försök någonting alls.

Vardagen

När man märker vem som är ens riktiga vänner så blir saker jobbiga.

Edit: är snart uppe vid min maxvikt igen. Har sen jag blev gravid gått upp 7 kg. Tröstätaren nummer 1.

Aborten.

Nu är den slutförd.

Sammandragningar
Kramper
Spyor
Gråt
Mängder av Citodon
Morfin
Smärta

Jag har dödat mitt barn. 

Kalla det otur

Idag så fyller jag år.

Det firade jag genom att börja morgonen på en abortklinik.
Jag är gravid.. Och vet inte vad jag ska göra. Drack ett halvt glas champagne idag och bara tanken får mig att vilja skära sönder mig.

Ha den äran Cupcake

Livet,

..om jag bara kunde slippa att vakna upp imorgonbiti så skulle jag vara ytterst tacksam.

Tack.

D.

Jag träffade en tjej på psyket. D. Vi var ganska lika.. eller kanske inte. Men likast av alla som var där. Avdelning 1 är en korttidsavdelning för folk med alla slags olika sjukdomar. Ett ställe där dom bara slänger in en tills dom kommer på vad fan dom ska göra av en.

D och jag satt och rökte… och rökte.. och röke.. och pratade. Gud vad skönt det var att prata med henne och Gud vad skönt det var att få skratta åt att man låg instängd med folk med utvecklingsstörningar.

Ni vet den där videon med en liten kille som säger ”HEJ MAMMA OCH PAPPA! HA DET SÅ KUL PÅ RESTAURANGEN NU!”? Japp.. det var en kopia av honom där fast i 20 årsåldern. Han var så snäll.. jag försökte lära honom spela patients, men det gick inte så bra. Sen så fanns det en liten tant där (eller tydligen så fanns det 3 men jag trodde att det var samma person hela tiden..) Hon var söt. Och en liten asiatisk gubbe som pratade dålig svenska. Han var konstnr och tecknade som en Gud! Han berättade att hans 3 barn hade dött…  

Jag tror inte personalen gillade oss, mig och D, tillsammans för vi blev lite som en duo! Bill och Bull, Piff och Puff.. ja ni fattar. Vi försökte montera ner tavlor och ta in i vårt rum, adnvända skedar för att bryta oss in i skåpen där våra saker fanns.. SAKER. Jag menar herregud jag hade tuggummi i fickan ovh det var så nära men ändå så långt bort. När vi blev lämnade i ett rum så möbblerade vi om det. 

Ja herregud.. duracell kaniner. 

Det var skönt med något att göra, någon att prata med. För psyket bryter ner mig totalt. Panikångest+instängd mot min vilja, nej det är inte en bra kombo.

Vet inte varför jag skriver om D, men det var en så upplevelse. Att träffa någon som också bara ville avsluta allt. Få ett slut på det hela. 

Mina doktorer ville att jag skulle legat kvar inne åtminstonne en vecka, och då hade jag blivit förflyttad till samma avdelning som D skulle till. Men jag pallade inte, inte en sekund till av det dät stället. Usch.

Men jag lovade att ställa mig utanför kortsidan av huset dit man ser ner med fönstrena och äta en STOR påse chips. D sa att jag skulle njuta av den också, ta mina ätstörda monster och ge dom en spark i röven. För fan vad jag skulle njuta att jag iaf av mina egen fri vilja fick äta chips.. utan att någon personal skulle behöva vakta en så att man inte försökte kväva sig med en jävla påse… herregud.

Åh juste! Jag fyller 20 år snart också. Jag försöker iaf se fram emot det, jag och Leroy bestämde oss för temat barnkalas. Hur awesome är inte det?! Det är iaf det perfekta temat för en tönt som mig. kalaset ser jag fram emot faktiskt.. jag tror det iaf. Däremot så ska vi dagen innan fira mig med familjen… ååååh det ser jag inte fram emot…

xx